Hemligheterna bakom en förvirrad själ.

Jag är så trött på allt krångel med bloggspace att jag nu byter tillbaka till blogg.se. Jag är missnöjd och hade högre förväntningar med detta.

Min nya blogg är:
http://whitoutherwings.blogg.se

Och som tillägg, jag skriver precis vad jag vill, kan du inte ta det så har du inget där att göra.

I torsdags åkte vi på det efterlängtade power meetet. Resan påbörjades runt 14-tiden och avresan gick ifrån Skälvum. Bilfärden var ganska jobbig, varmt och ångestfylld. Jag fick mig ett par skratt på vägen till Västerås, bland annat så drack vi på vägen upp så jag och mamma stapplar in på biltemas toaletter och får värsta asgarvet så det ekar ut i affären, så blickarna när vi kom ut var inte allför vänliga. Sedan så fortsatte resan när jag blir kissnödig i en bilkö och bestämmer mig för att hoppa ut och sätta mig intill kanten på motorvägen. När jag väl dragit ner kjol och trosor så börjar bilarna röra sig, så jag försöker kavla upp trosor och kjol samtidigt som jag springer på motorvägen. Folk måste ha skrattat åt den synen, för det var helt sjukt. Efter ett par timmar anlände vi till Västerås och vi slog upp tälten, samma parkering som förra året. Solen lös, och överallt var fina bilar, bra musik, alkohol och glada människor. Inombords grät jag. Efter en stund så åkte alla iväg förutom jag och Sandra som valde att fortsätta kolla vidare på bilarna. Sedan kommer dom andra tillbaka, Pierre och Roland hade köpt mig en meter falukorv, och jag skrattade på riktigt åt skämtet. Det lättade upp mitt humör lite. Jag drack en del och somnade ganska tidigt denna kvällen.

På fredagen kommer några vakter och ger oss en tillsägelse att vi måste packa ihop tälten och dra, för det var privat mark eller något liknande. Så vi packade ihop allt och for till bilutställningen på flygfältet. Jag trodde jag skulle avlida, det var så sjukt varmt, och så fruktansvärt mycket människor. Men tro det eller ej, jag lät mig pinas igenom flera kilometer av gång i en stekande sol bland tusentals människor. Efteråt var mitt psyke fullständigt slut. På utställningen köpte jag mig ett halsband, en t-shirt, en mugg och en väska, mer än så hade jag inte råd till. Efter utställningen så letade vi upp en badplats där vi grillade, badade och drack. Känslan av att sitta i vattnet med en öl i handen och dessa människor i min närhet är ganska obeskrivligt. Oerhört skönt att få svalka ner sig. Som en bonus lät jag och Pierre våra underkläder ligga kvar när vi begav oss tillbaka till staden. Vi hittade ganska snabbt en ny plats att slå upp våra tält på och genast blev våra grannar nyfikna på oss. De var visst ifrån Tibro och jag fick hjälpa ena killen att raka hans huvud, och att raka på fyllan var ingen höjdare. Jag fortsatt att dricka vidare och blandade allt för många olika alkoholdrycker. Även denna natt gav jag upp tidigt, men jag hann med en tur på ströget.

Lördagen vaknar jag upp med enorm baksmälla och känner att jag vill bara få skjuta skallen av mig. Det tog mig många timmar att piggna till liv, men efter mycket om och men gjorde jag det. Vi gav oss iväg till en pizzeria där jag serverades jätte god sallad! Sen började alkoholen flöda igen, och jag drack. Vi fixade till bilen med ballonger och en rolig skylt med texten "rövknullning" son Pierre och Roland tyckte passade för mig. Vi köpte även partyhattar som vi hade på oss. Vår bil blev nog en av de mest fotograferade på hela ströget, men det var en väldigt rolig upplevelse. Jag fick även pröva på att äta langos, och det var riktigt gott! Kvällen rullade på och när natten kom åkte vi utanför stan och hittade på dumheter, och det var verkligen jätte kul att bara få släppa lös.

På söndagen var det hemresa. Vi packade ner allt och begav oss hemåt. I Laxå åt vi på en pizzeria där mamma stal med sig ett colaglas, försökte sno med en GB-glassgubbe, Pierre åt två pizzor på raken och vi alla blev ganska dåliga i magen. Vi kom till Skälvum ganska sent, och jag stannade inte utan åkte hem till Skara istället.

Helgen kan kortfattas i detta, så sjukt underbar, och så sjukt påfrestande. Det var 14200 st bilar där, och då kan ni ju bara gissa på hur många människor det var. Men jag tog mig igenom det, och jag är stolt.

Det finns ingen poäng i att vara fri
Det finns inget att göra åt det
Du räknar timmarna och tid
av kärlek som du fått
som tog dig bort
i förhoppningar och regnbågar...

Jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade
jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte

Jag gick ut en kväll
för att känna lukten av våren
För jag trodde att jag kunde känna igen
men det kan jag inte

Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
Och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre

Ibland är en lögn det finaste man har.

Och vad vet du om kärleken?
Förrän du förgäves hatat den...
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna?
För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva...